Symptom
Vanliga tecken är smärta efter att ha trampat snett, svullnad runt fotleden samt blåmärke eller värme.
Symptom » Fot / Ankel » Vrickning i fotleden

Vanliga tecken är smärta efter att ha trampat snett, svullnad runt fotleden samt blåmärke eller värme.
Besvären kan hänga ihop med belastning, träningsmängd, teknik, styrka, rörlighet, tidigare skada eller hur fot, knä, höft och bål samverkar.
Efter en vrickning i fotleden hjälper vi dig med ledbehandling och en stegvis träning för styrka, balans och kontroll.
Sök vård vid kraftig svullnad, felställning, trauma, feber, domningar eller om du inte kan belasta.
En stukad fot – fotledsdistorsion – uppstår när fotleden hastigt vrids eller sträcks bortom sitt normala rörelseutslag och strukturer runt leden skadas eller irriteras. Det kan röra sig om ledband, ledkapsel, senor och annan bindväv. Vanligast är att foten viker sig inåt, så att de yttre ledbanden belastas kraftigt. Symtomen är smärta, svullnad, blåmärke och svårighet att belasta foten normalt.
Det är inte alltid möjligt att bedöma skadans svårighetsgrad utifrån smärtintensiteten i stunden, eftersom svullnad och belastningsförmåga kan förändras de första dygnen. En lindrig stukning kan läka relativt snabbt, men en kraftigare skada kan påverka funktion, balans och stabilitet i månader. Tidigare stukningar ökar risken för återskada om fotledens styrka, koordination och reaktionsförmåga inte rehabiliteras fullt ut.
Smärtan debuterar ofta omedelbart vid skadetillfället. Den sitter vanligtvis på utsidan av fotleden, men kan sitta på insidan, framtill eller mer diffust runt ankeln beroende på hur foten vred sig. Intensiteten varierar från mild till mycket kraftig.
Svullnaden kan komma snabbt och öka under de första timmarna till dygnen. Vid kraftigare skada kan svullnaden vara uttalad och foten stram och svår att röra. Svullnaden minskar gradvis men kan kvarstå i veckor vid mer omfattande skador.
Blåmärke uppstår ofta när blodkärl brister i samband med vävnadsskada. Det kan vara synligt redan vid skadan men visar sig ibland inte förrän efter ett dygn. Värmeökning kring fotleden är vanligt i det akuta skedet.
Beroende på skadans svårighetsgrad kan det vara alltifrån lindrigt obehagligt att gå till omöjligt att ta ett steg. Om du inte kan ta fyra steg efter skadan är det en viktig indikation på att medicinsk bedömning bör sökas för att utesluta fraktur.
En känsla av att fotleden viker sig eller är opålitlig vid ojämnt underlag, trappor och snabba riktningsförändringar kan kvarstå länge efter att akutsmärtan lagt sig. Det beror på att styrka, reaktionsförmåga och koordination tar tid att återhämta sig, och kan leda till ökad risk för återskada om rehabiliteringen inte är fullständig.
Direkt efter en stukning kan det vara hjälpsamt att avbryta aktiviteten, lägga foten i högläge och använda kompression med elastisk binda om det känns bra. Kyla kan lindra smärta för vissa, men lägg aldrig is direkt på huden och ta pauser för att undvika köldskada. Undvik att linda så hårt att tårna domnar, blir kalla eller blå. Försiktig rörelse av tår och fot inom tolerans kan hjälpa cirkulationen, men forcera inte. Sök vård om du inte kan belasta, har kraftig smärta eller misstänker fraktur.
Den vanligaste varianten uppstår när foten viker sig inåt – en invertion – vid feltramp på ojämnt underlag, snabb sidledsrörelse, landning fel eller idrott. De yttre ledbanden (framför allt ligamentum talofibulare anterior) belastas kraftigt och kan sträckas eller rivas av i varierande grad. Mer ovanliga varianter innebär att foten viker sig utåt, pressas uppåt eller roteras.
Tidigare stukningar, dålig balans, svag muskulatur kring fotleden och underben, trötthetsrelaterad nedsatt koordination och olämpligt skodon är riskfaktorer. Fotledens snabba skyddsreflexer tar tid att träna upp och är ofta nedsatta efter en skada om rehabiliteringen inte genomförs fullt.
Ojämnt underlag, hårda golv utan stötdämpning, felaktiga skor, hög trötthetsnivå under tävling eller träning och idrotter med snabba riktningsförändringar är situationsbetingade riskfaktorer. Regn, mörker och trångboddhet på spelplan ökar risken ytterligare.
En vrickning uppstår oftast när foten viker sig inåt så att de yttre ledbanden skadas, och tidigare vrickningar, svag muskulatur och nedsatt balans ökar risken. Vi börjar med en noggrann undersökning av ledband, rörlighet och stabilitet, och misstänker vi en fraktur eller en allvarligare skada hänvisar vi dig vidare till röntgen eller läkare.
När det akuta skedet lagt sig återställer vi rörligheten i fotleden och foten med mobilisering och vid behov manipulation. Spända muskler i underben och fot behandlar vi med mjukdelsbehandling, triggerpunktsbehandling och dry needling. Tejpning kan ge stöd under den första tiden.
Det viktigaste är träningen. Vi kommer igång med rörelse tidigt och bygger sedan steg för steg upp styrka, balans och kontroll med rehabilitering. Idrottar du stegrar vi mot idrottsspecifik belastning inom idrottsmedicinsk behandling, och balansträningen minskar risken för nya vrickningar.
I en randomiserad studie förbättrade tidig, strukturerad träning under första veckan funktionen i fotleden mer än sedvanlig behandling (Bleakley et al., 2010). En evidensbaserad riktlinje rekommenderar handledd träning framför passiva behandlingar, eftersom träningen hjälper fotleden att återfå sin stabilitet, och anger ortos som ett effektivt sätt att förebygga nya vrickningar (Vuurberg et al., 2018).
Läs om våra professioner och hitta en terapeut på din ort.
Våra naprapater återställer rörligheten i fotleden, behandlar muskulaturen och lägger upp balans- och styrkeövningar.
Våra fysioterapeuter leder träningen för styrka, balans och kontroll i foten och anpassar den efter din idrott.
Våra kiropraktorer återställer rörligheten i fotleden och foten med mobilisering och manipulation.
Hitta Kiropraktor nära dig
Hitta kiropraktor på fler orterLetar du efter en annan ort?
Hitta din klinikUtbudet av professioner varierar mellan kliniker. Se priser per klinik
Sök hjälp om stukningen är kraftig eller inte läker som den ska.
Det går inte alltid att avgöra säkert utan undersökning, och ibland röntgen. En stukning ger ofta svullnad, smärta och blåmärke, men en fraktur kan ge liknande symtom. Sök vård om du inte kan gå fyra steg, om smärtan är kraftig, om du har tydlig ömhet över de beniga utskotten vid ankeln eller i foten, eller om foten ser felställd ut. Vid osäkerhet är det klokt att få en medicinsk bedömning, särskilt direkt efter ett tydligt trauma.
Total vila under lång tid är sällan bäst, men foten behöver skyddas från belastning som ökar skadan eller gör svullnaden kraftigt värre. De första dygnen kan du behöva avlasta, använda högläge och kompression samt gå kortare sträckor inom tolerans. Därefter är gradvis mobilisering ofta viktig för att få tillbaka rörlighet, cirkulation och funktion. Belastningen bör styras efter smärta, svullnad och gångförmåga. Om du är osäker kan en terapeut hjälpa dig hitta rätt nivå.
Svullnaden kan öka under de första dygnen och sedan minska gradvis. Vid en lindrig stukning kan den gå ner relativt snabbt, medan en kraftigare stukning kan ge svullnad i flera veckor eller längre, särskilt efter aktivitet. Det är inte ovanligt att fotleden känns tjock eller stel på kvällen under rehabiliteringsperioden. Om svullnaden tilltar kraftigt, kombineras med ökande smärta, domningar, rodnad, värme eller om du inte kan belasta bör du söka vård för bedömning.
Det beror på skadans omfattning och vilken träning du vill tillbaka till. Lätt cirkulation och försiktig rörlighet kan ofta påbörjas tidigt om det inte förvärrar besvären. Styrka och balans byggs sedan upp stegvis. Löpning, hopp och idrott bör vänta tills du kan gå normalt, har bra rörlighet, klarar tåhävningar och balans utan tydlig smärta eller svullnadsreaktion. Att börja för tidigt kan göra att besvären drar ut på tiden eller att du stukar foten igen.
Ja, för många är balans- och koordinationsträning en central del av rehabiliteringen. Efter en stukning kan fotledens snabba reaktionsförmåga vara nedsatt, vilket gör att leden inte alltid hinner parera små snedsteg. Enkla övningar kan börja med att stå på ett ben nära stöd och senare utvecklas till mer utmanande moment, som ostadigt underlag, tåhävningar, hopp eller riktningsförändringar. Nivån behöver anpassas så att du tränar kontroll utan att provocera fram tydlig försämring.
Den här artikeln är faktagranskad och kvalitetssäkrad av en av våra terapeuter för att säkerställa att innehållet är aktuellt, korrekt och i linje med gällande kunskap.
Skriven och faktagranskad av

Källorna har valts med omsorg och bygger på erkänd forskning och tillförlitliga hälsokällor.
iVi uppdaterar källorna löpande för att säkerställa att informationen är aktuell.
För att ge bästa möjliga upplevelse använder vi tekniker som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. Genom att samtycka till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Att inte samtycka eller återkalla samtycke kan påverka vissa funktioner negativt.